Förlossningsberättelsen

Den blev visst rätt lång ;)

Måndag morgon 7/5 vid ca 6 tiden. Känner att jag läcker lite och tänker att det kanske kanske kan vara fostervatten men det är så lite att jag ligger kvar i sängen och försöker sova en stund till. Tror klockan är ca 7:30 när jag får upp och sätter en binda i trosorna. Traskar runt i lägenheten för att se om det fortsätter läcka och en halvtimme senare byter jag binda och ringer förlossningen. De säger att man som omföderska kan ha väldigt vattniga flytningar som ofta förväxlas med vattenavgång och att som omföderska ska vattnet komma ordentligt när det går. Så de vill att jag ska vika en linne handduk och lägga i trosorna och ringa tillbaka om 1-2 timmar och tala om ifall den blivit tung eller inte. De menade på att om det var flytningar skulle dessa stanna kvar på det första lagret av handduken och vattnet skulle gå igenom och göra handduken blöt och tung. Så jag tänkte för mig själv, detta måste vara vattnet, så jag traskade runt i lägenheten och även upp och ner i trapphuset för att läcka så mycket som möjligt och försöka få igång några värkar.

När klockan sedan var 10 försökte jag ringa fl igen men det var inte förens närmare 10:30 jag kom fram och fick rapporterat om den äckligt pisseblöta handduken jag gick runt med. Jag fick en tid kl 18 för kontroll och skulle höra av mig om något hände innan.

Vi hade sedan innan en tid för ett nytt tillväxt ultraljud så det åkte vi på. Min tanke var att gå hem från mvc sedan men det blåste riktigt kallt så det blev inget med det. De räknade ut en uppskattad vikt på 2850g för dagen, fortfarande på minus sidan som Minibebis legat på hela tiden men han följde sin egna kurva i alla fall. Vi åkte och handlade och åkte hem. Tog det rätt lugnt resten av dagen. Vid 16:30 kom svärmor med övernattningsväskan ifall vi skulle bli kvar på NÄL, drog lite snabbt Williams nattningsrutiner och sedan åkte vi till NÄL.

Blev kopplad till CTG apparaten som visade små små värkar och jag fick konstaterat för mig själv att ”aha, ja men då har jag ju faktiskt haft en del förvärkar och även små värkar hela dagen” synd bara att de inte blev starkare. Barnmorskan kom tillbaka efter en halvtimme med ett papper om tidig vattenavgång och gav mig en tid för igångsättning dagen efter kl 8:00, ifall jag ville ha den. Givetvis ville jag det!! Skönt att veta när det är dax och då skulle jag få den tiden jag behövde på mig att hinna få koll på andningen och så innan de riktiga värkarna skulle komma igång, jag skulle vara på plats på förlossningen under hela värkarbetet och slippa åka in och sitta i bilen med jobbiga värkar. TOPPEN, klart jag ville ha tiden! Frågade ändå om de inte skulle undersöka mig och se om dagens småvärkar hade gjort någon värkan men det sa hon att det gör de inte i dagsläget på grund av infektionsriskerna. Så vi fick åka hem igen.

Såhär i efterhand så borde jag pushat för att bli undersökt i alla fall för förmodligen har jag väldigt lätta värkar och hade förmodligen redan öppnat mig en del. Då hade de kanske inte skickat hem mig direkt utan velat att jag skulle gått på en promenad eller så för att kolla sedan igen om det gett resultat. Det var nämligen som så att jag hade för några veckor sedan en GBS infektion och åt en penecillinkur men skulle ändå få antibiotika under förlossningen (helst redan 4 timmar innan han kom ut) för att det fanns en risk för att Minibebis skulle få en infektion också så jag skulle behövt vara på plats under kvällen. Men men, jag hade ju inga direkta värkar så det var bara att åka hem och sova hemma under natten.

På vägen hem passerar vi Uddevlla där Daniel favorit pizzeria ligger, Pingvin, så vi ringde pappa och Milla och frågade om de ville äta pizza med oss. Efter pizzan åkte vi hem och såg på film med Maja (svärmor). Jag kände av värkarna nu men de var inte på något sätt regelbunda eller gjorde direkt ont. Gick och la mig 22:30 och skrev på facebook ”Tänk att imorgon vid den här tiden ligger jag på BB med Minibebis och saknar min stora plutt där hemma.”

Här kommer bara ca tider, 23:10 känner jag värkar som gör ont!! 23:15 väcker jag Daniel och säger att jag känner inte att jag har koll på läget och tycker det är jobbigt och kan inte slappna av. 23:21 ringer jag förlossningen mitt i en värk och säger samma sak till dem och påpekar att det gick snabbt när jag blev igångsatt sist och att mammas fyra förlossningar gått riktigt fort också. Har svårt att säga hur tätt värkarna kommer men jag tror jag hann med 6-7 värkar innan jag ringde fl. De höll med mig i alla fall och tyckte att jag borde åka in.

Jag började klä på mig och Daniel sprang visst och hämtade bilen. Fick samlat ihop de sista grejerna som skulle med till fl och bb och kissat. Kunde nästan inte stå under värkarna. 23:30 vaknade svärmor och vi berättar att vi ska åka in och jag ber henne att sova på min sida av sängen istället med tanke på att William går dit när han vaknar på nätterna och skulle nog bli väldigt ledsen om sängen var tom.

Väl ute i bilen får Daniel upp rätt bra fart. Jag har gjort iordning en sms lista så att jag bara behövde skicka ett sms och alla som behövde uppdateras gjorde det på samma gång. Så jag skickade iväg att jag hade starka täta värkar och var på väg in till NÄL. Vi hann knappt komma ut på motorvägen innan jag sa till Daniel att ”Jag tror du måste ringa ambulans”. Då hade vi 50 minuters körväg kvar till förlossningen, kändes inte allt för lovande. Daniel pratade med 112 och sedan blev även en barnmorska på NÄL inkopplad och körde i 170 på motorvägen. De ville att han skulle tala om vart i Ljungskile han skulle stanna men eftersom att han inte känner till Ljungskile hann han köra förbi Ljungskile innan de kommit fram till en mötesplats. Jag låg bak i bilen och skrek i varje värk. Egentligen inte så mycket för att det gjorde så himla ont utan snarare för att jag hade sådan panik för jag började fatta att vi inte skulle hinna fram till NÄL. Hann mellan två värkar få iväg ett sms till mamma med något i stil med ”Har krystvärkar i bilen, tror ambulans är på väg”. De på förlossningen undrade hur täta värkarna var, Daniel fick till svar ”FÖRJÄVLA TÄTA!!”

Daniel svänger av motorvägen vid Lerbo motet innan Uddevalla men fortsätter inte köra till Trollhättan utan kör framåt mot rondellen. Jag blir förbannad för att han kör fel men kommer sedan på att shit, vi ska stanna här! Daniel stannar bilen och kommer ut och tar av sig sin tröja och lägger den mot babyskyddet och säger till mig att lägga mig ner och tar av mig byxorna. De på förlossningen ber honom ta fram en filt eller tröja för att ta emot barnet i men han tror fortfarande att det kommer ta lång tid innan Minibebis ska komma ut. De ber honom ta av mina trosor och undrar om huvudet syns. Inte på den värken, men på nästa värk såg han huvudet. Då sprang han bak till bagaget och fick tag i en av mina koftor. Jag fick lagt hans tröja under rumpan på mig när han tog av mina byxor och någon tanke slog mig när han tog fram den här håliga koftan att denna tröjan dög inte för det skulle bli kallt eller något utan jag ville ha av mig tröjan jag hade på mig under en annan kofta så den fick jag krånglat av mig innan nästa värk. Sedan kom nästa krystvärk och ut kom huvudet och därefter följde kroppen av bara farten. Daniel fick fångat bebisen och lindat in den i tröjan och la den på mitt bröst. Han säger till mig att jag ska torka bebisen i ansiktet och efter det börjar den skrika. De frågar på förlossningen om det är en pojk eller flicka så jag tittar efter och ser en jätte pung! 23:59 föddes en liten Melwin, 3030g tung, 48cm lång och ett huvudomfång på 34cm visade det sig sedan.

Ambulansen kommer 5 minuter senare och Daniel blir lite förbannad på dem för han tycker att de håller på att fickparkera och tar evigheter på sig att komma fram. Jag säger till Daniel att han inte rör på sig så då får Daniel lite panik och jagar på ambulanspersonalen som kommer och kollar oss. Melwin klämmer honom i fingret och skriker lite så de är nöjda. Jag får ta mig över till båren, med navelsträngen hängandes mellan benen och Melwin i famen. In i ambulansen och på med massa värme. Daniel får köra efter och ringer runt till lite folk och försöker lugna sig lite, han är rätt speedad. Melwin är jätte kladdig och helt vit av fosterfett. Försöker få honom att visa intresse för bröstet men det orkar han inte än. Jag börjar få riktigt ont igen av livmodern som börjar dra ihop sig och moderkakan som snart vill ut. Men jag fick snällt vänta tills vi kom fram till förlossningen innan jag fick lustgas och moderkakan föddes fram. Min barnmorska från mvc jobbade på NÄL denna kvällen och det var hon jag pratade med när jag ringde in och hon var där och tog emot oss på förlossningen. Daniel fick klippa navelsträngen denna gången.

Jag behövde ingenting för att hjälpa livmodern dra ihop sig för det gjorde den så bra själv. Jag hade bara fått två små rispor på blygdläpparna men de behövdes inte sys. När undersökningarna var klara fick vi vara ifred och Daniel gav sig på lustgasen direkt för att försöka lugna nerverna. Han var även ute ett par gånger för att ringa och lugna nerverna och även hämta lite saker i bilen.

Nästa gång får vi hoppas att vi hinner in i tid. Hade inte svärmor vart hemma hos oss redan så hade ambulansen fått komma till oss och jag hade fött hemma istället.