måndag 28 november 2011

Måste klaga lite

Vill du inte höra så läs inte detta ;)

Jag är så trött på att ha ont över allt! Jag undrar vad det är för kropp jag fått egentligen! Jag har i kväll lunkat runt här som en gammal tant! Sedan jag gick i tredje klass har jag haft ont i mina knän. Det blev värre och värre, och på fler ställen hela tiden. I sjunde klass började ryggen på riktigt och blev en riktig pina. För ca 5 år sedan var nästan hela kroppen berörd, förutom armarna. Det var väl ungefär då som huggen på en viss punkt i ryggslutet började. Trodde att detta hade med den övriga värken att göra och tänkte inte så mycket mer på det. Det kommer i perioder och när det hugger till gör det så ont att jag tappar andan, det känns som om en nerv ligger i kläm. Och det är väl det som har hänt. Ischiasnerven har visst bråkat med mig i ca 5 år utan att jag fattat att det är den. Har läst att det blir värre med att vänta med att behandla… Well well, har trott att det är fibromyalgin som bråkat med mig med det var det visst inte denna gången.

Så här sitter jag, 22år och med en kronisk sjukdom med värk som det inte finns något botemedel på och dessutom en ischiasnerv som bråkar som en galning med mig. Känns skit att veta att jag med största sannolikhet inte kommer kunna jobba som florist i resten av mitt liv som jag älskar utan måste troligtvis hitta något annat att jobba med sen.

Hormonerna som jag har i kroppen vid graviditet och amning hjälper i alla fall till mycket med värken från fibron. Vet inte vad det är som gör det men många med fibro mår bättre när de är gravida och det verkar vara hormonerna som gör det. Får väl satsa på att vara gravid-amma-gravid-amma osv om vart annat hela tiden så slipper jag det mesta av värken :P Undrar hur många barn det skulle ge ;) Får väl amma barnen tills de är 3-4 år så det blir lite mellanrum mellan graviditeterna så det inte blir allt för många ungar :P Haha, nej men det känns skit att antingen måste jag stoppa i mig massa massa tabletter för att få någon lindring, vara gravid/amma eller så får jag helt enkelt plåga mig igenom livet med dagar som jag blir gråtfärdig av att försöka komma upp ur sängen för att sedan stå en halvtimme i duschen för att försöka mjuka upp kroppen. Sommaren är rätt okej när det är varmt men vintern är hemsk. Att inte kunna hålla i en penna när man ska skriva en order på jobbet för att man har stått och doppat blommor i vatten och blivit lite kall om fingrarna känns hemskt!

Usch, all denna värken tar så mycket energi, ork och tålamod från mig. Det är inte lätt att försöka hålla i humöret när man ska byta på William som ålar runt på skötbordet och sparkar mig i magen när man samtidigt knappt orkar hålla i honom för att det bara hugger till i ryggen hela tiden. Det är svårt att hålla humöret uppe när Daniel kommer hem från en lång dag på jobbet lite smågrinig och påpekar något jag inte gjort och jag har haft så ont i ryggen hela dagen och inte orkat göra någonting mer än att försöka underhålla och hålla koll på William. Att den busen är klängig och vill bli buren ofta är ju inte heller något som underlättar för mig. Det känns skit att Daniel inte kan krama mig lite hårdare än “mjukt”, inte brottas och skojbråka eller kittlas eller vad det nu är för hela tiden är det någonting som gör ont i min kärring-kropp.

Nej, nu orkar jag inte klaga mer, fått ventilera lite i alla fall.

5 kommentarer:

  1. Stor stor styrkekram! Mot ischias så har jag kört akupunktur och det har verkligen hjälpt. Ett litet tips.

    SvaraRadera
  2. min kära kära kompis och vän. håll ut. föro va lite religiös av mej så tror jag att alla motgångar i livet måste leda till ngt bra. vi utvecklas av dom, på ett eller annat sätt. jag kan inte tänka mej hur du har det...men vill råda dej att försöka att inte låta det bryta ner dej. och som du säger, du är 22. Och den enda lösningen som återstår förutom att vara fysiskt aktiv och röra på dej (som jag hört från många håll borde verka väldigt positivt på fibron) så tror jag att mental kraft kan göra mycket. Du kanske tycker det låter töntigt? Men jag tror på det. vad kan man göra när man har en kronisk sjukdom på det här sättet? i många andra länder stannar man aldrig vid att säga "det finns inget att göra". På många andra ställen på jorden skulle man ta hänsyn till människors inre förmågor likväl som de fysiska yttre. Jag tror inte det är lätt det du går igenom, men tänk på att du har stykan att ta kontroll över det. Om jag känner dej rätt så har du massa kraft och energi i dej, tappa inte det. (javet det låter asatäntigt detta men försök se förbi det...) ingen läkare eller bröschyr eller hemsida kan säga till dej att denna sjukdom bestämmer över dej, det är det bara du som kan bestämma. det var allt från mej, tack och hej ^^

    SvaraRadera
  3. Nu är min tredje jultävling avslutad :)
    Kika in här för att se om det var du som vann:

    http://millahoman.blogg.se/2011/november/jultavling-3.html

    Kram // Millah

    SvaraRadera
  4. ps. d e bra att klaga:P

    tänkte försöka svara på alla frågor hahah:D vi skulle vilja ha runt två år imellan..

    jag pluggade och jobbade:p haha jag pluggade i örebro till socionom, men när jag fick reda på att jag va gravid flyttade jag hem till sthlm och fortsatte jobba som förskollärare..

    hon börjar den 10 januari här på en förskola typ 1 min från vårt hem:)

    kul att du ställer lite frågor!
    kram

    SvaraRadera
  5. Nu är min femte jultävling avslutad :)
    Kika in här för att se om det var du som vann:
    http://millahoman.blogg.se/2011/november/jultavling-5.html

    Kram // Millah

    SvaraRadera

Innan du kommenterar läs detta:
- Jag blir jätte glad för kommentarer!
- Tipsa bara om tävlingar som på något sätt är barnrelaterade
-Lägg gärna till min på bloglovin för att inte missa kommande tävlingar!
- Om du vill sponsra en tävling på min blogg kontakta mig på: linn_nilhammer_salomonsson@hotmail.com
- Om du deltar i en tävling, glöm ej dina kontaktuppgifter!